Kärleken och de sista människorna på jorden

Stockholm har drabbats av en katastrof. Döda människor flyter i vattnen, bråte hopas på gatorna och skadade människor finns överallt. I denna drabbade stad färdas Björn Ranelid tillsammans med sitt barnbarn Ryder Jackson, utan möjlighet att kontakta anhöriga. De sover i ett bergrum i Mariaberget och söker sig regelbundet till Jakobs kyrka för matutdelning.

Björns primära uppgift är att skydda barnbarnet, säkerställa hans överlevnad och bibehålla hans goda humör genom att berätta ljusa minnen från sin egen barndom. Boken innehåller autentiska namn på människor och platser i staden.

Trots den omfattande förödelsen framträder ljuspunkter. En kör sjunger i kyrkan, en orkester spelar i operahuset och en skola startas i den oskadda östra flygeln av slottet. Människor visar barmhärtighet och grundläggande värden återupprättas. Konsten, musiken och det talade ordet överlever, och mänskliga möten och blickar får en djupare betydelse.

Kärleken är central i berättelsen.

Boken utforskar hur det fundamentala kan återerövras när civilisationen krackelerar. "Kärleken och de sista människorna på jorden" beskrivs som en apokalyptisk berättelse med självbiografiska inslag, där Björn Ranelid sträcker sin inlevelseförmåga till bristningsgränsen och skapar ett unikt språk och en värld utan förebilder.

Denna unika apokalyptiska berättelse, fylld med hopp och mänsklighet, är en gripande läsning som utmanar våra tankar om överlevnad och kärlek.