Przewalskis häst

Romanen skildrar Przewalskis häst, en art som målats i grottor och levt på de mongoliska stäpperna i århundraden, men som under 1900-talet utrotades överallt utom i europeiska djurparker och reservat.

Handlingen följer tre parallella berättelser: zoologen Michail, som på 1880-talet reser till Mongoliet för att jaga hästarna; veterinären Karin, som på 1990-talet leder arbetet med att återföra vildhästarna till stäpperna efter Sovjetunionens fall; och Eva, som år 2064 kämpar för att bo kvar på sin gård i Norge med sin dotter Isa, medan världen omkring dem faller sönder.

Boken utforskar människans relation till djuren, vad som skiljer oss från dem, och om det finns en möjlighet att korrigera misstag för att säkra överlevnaden. Den berör även teman som moderskapets utmaningar och hur barn ska kunna växa upp trygga i en värld som förändras.

Detta är en gripande och tankeväckande idéroman som med sitt tunga tema lyckas vara inkännande och lättillgänglig, och som stannar kvar långt efter att sista sidan är läst.